Centern och yttrandefriheten

”Pressfrihet är, har vi fått höra, en gåva som icke får missbrukas. Vi hade trott, att den var en rättighet, som föregående generationer slagits hårt för, och som det ålåg deras arvtagare att hålla hårt på. Pressfrihet är en god sak i lugna och idylliska förhållanden. I stormiga tider är dess förefintlighet en fråga om liv och död”

Orden är inte mina utan publicisten Torgny Segerstedts, från 13 december 1939. De är nästan 70 år gamla men har fått ny aktualitet. Bakgrunden till citatet är de inskränkningar som den tillträdande regeringen ville göra i pressfriheten 1939. Pådrivande i frågan var bondeförbundet (som centerpartiet hette före 1957) som ville skapa kontroll över och censurera svensk press. 

Efter initiativ av justitieminister K G Westman (Bondeförbundet/Centerpartiet) skulle den svenska samlingsregeringen vidta åtgärder för att ”förebygga sådana missbruk mot tryckfriheten som med hänsyn till rådande allvarliga förhållande äro uppenbart skadliga för riket”.

Centerpartiet vill då skapa maktmedel som kunde tysta röster i media som inte uttryckte den officiella uppfattningen. Torgny Segerstedt var uttalat antinazist. Justitieminister K G Westman (c) var i det dolda antisemit. Makten utövades både som ren censur, genom att beslagta tidningsutgåvor, och som självcensur där den statliga Informationsstyrelsen ”hjälpte” publicister med diskussioner kring vad som fick tryckas.

Segerstedts tidning beslagtogs av svensk regering 8 gånger. Anledningarna var bl.a. att tidningen avslöjade att transiteringen av tyska soldater genom Sverige var mer omfattande än vad regeringen hade sagt. En annan artikel som motiverade beslag var när tidningen kritiserade att det neutrala Sveriges ÖB mottog en tysk militärorden mitt under brinnande krig. 

Centerpartiet hade en god allierad i den socialdemokratiska pressen för sin hårda linje mot tryckfriheten. 27 juli 1940 skrev Allan Vought, chefredaktör på Arbetet (numera nedlagd socialdemokratisk tidning) att

”Vi har ingen rätt att betvivla ärlighten i den tyska ambitionen att skapa ett bättre europa”

 

Har historien lärt oss något?

Anders Johnsson skriver i boken ”Personligheten och hjordinstinkten, Ett porträtt av Torgny Segerstedt” (där citaten är hämtade från. Köp den ISBN 9170296022 och lär dig lite om en modig liberal opinionsbildare ) att

K G Westman och Christian Günter hade fört in Sverige på ett sluttande plan, där regeringen gentemot Tyskland tog på sig ett ansvar för vad tidningarna skrev. När kriget började lida mot sitt slut insåg allt fler det olyckliga i detta. Och innan kriget var över hade en politisk process inletts som skulle göra det omöjligt att i framtiden upprepa den repressiva presspolitiken.

 

Ser vi en start på repressiv presspolitik mot bloggosfären nu? Behåll centerpartiet i texten ovan, men byt ut pressfrihet mot yttrandefrihet på nätet. I historiens ljus, hur ser centerpartiets försök att tysta bloggare ut nu? Tryckta medier är skyddade mot statens åsiktskontroll, men är bloggare nu i farozonen? För 70 år sedan var det OK att beslagta en tryckt tidning för att den avslöjade att regeringen ljög för sitt folk. I dag får inte en redaktör skriva på nätet om sina känslor om riksdagsledamöter som ljugit om sin ståndpunkt i en ideologiskt viktig fråga?

Byt ut ”tyska ambitionen” mot något annat land som vill sätta världsagendan och påverka svenska beslut. Eller dra andra paralleller. Tolka, reflektera, fundera.

Fundera gärna över varför det är så otroligt viktigt att våga ifrågasätta, att våga tycka, att våga yttra sig. 

De svenska bloggarna har inte alltid rätt i det som skrivs. Men de har alltid rätt att skriva. Glöm aldrig det, centerpartiet.

 

 

FRA: Vad som egentligen menas med ”Yttre hot”

Nu börjar det bli mer tydligt vad ”yttre hot” betyder. DN redovisar centerpartiets försök att kontrollera och stoppa yttrandefrihet på webben. Vissa blogg-uttalande faller inte på läppen, varför centern går till bloggarens arbetsgivare i ett försök att censurera inlägget.

Centern fortsätter sitt korståg mot frihet, med Maud som den största gubben i hela gubbcentern. Jag skäms, å era vägnar. Eftersom ni inte själva har förstånd till det.

Liberalerna har lämnat byggnaden, del 1

De senaste dagarna har många uttryck ilska och besvikelse över hur borgerliga politker tycks ha tappat alla liberala värdefrågor över en natt. Individens frihet mot staten. Yttrandefrihet. Demokrati.  Ord som bär tunga principiella värden. Som egentligen inte ska gå att bända eller tolka om.

I själva verket har förändringen skett över en lång tid. Ta det parti som har känt sig tvungen att komplettera sitt namn med ordet ”Liberalerna”.

 

(inom parantes – När jag var liten fanns det en jätte-häftig cykel som alla grabbar ville ha. Den såg snabb ut, var gul med sportiga klistermärken och den hade det tuffaste namnet av de alla: GX-2000. Alla pratade om GX-2000, alla ville flyga fram på en GX-2000. Endast med en GX-2000 kunde man göra de häftigaste sladdarna, hoppa över de högsta skumpen. Den som hade en GX-2000 var lite bättre, lite tuffare, lite häftigare än alla andra.

Mina föräldrar köpte en 3-växlad grön Crescent till mig, och jag lärde mig med tiden att genomskåda marknadsföring. Om tillverkaren känner sig tvungen att i namnet påstå en egenskap, så är det antagligen precis det som prylen inte är. Soffan ”Snygg” är egentligen omodern, tröjan ”Skön” kliar och cykeln GX-2000 är ett sagolikt skrotbygge av överskottsdelar med en yta av svart-vita racing-dekaler)

 

Folkpartiet är GX-2000.

Ett parti med rötter i liberala tankar. Ett parti vars handlingar under lång tid visat vad de står för. Men 1990 gör partiet ett namnbyte till ”Folkpartiet Liberalerna”. Det blir viktigt att i namnet vara liberala. Men inte i handlingar?

1991-1994 är folkpartiet i regeringsställning. En fråga (som startade redan i  valrörelsen 1976) och som Folkpartiet bar som sin var ”Fri radio och TV”. Det fanns starka kopplingar mellan enskilda folkpartister och piratverksamhet i radio. Många människor med liberala åsikter bröt den dåvarande lagen genom att köpa elektronik-komponenter. (Ja, det var alltså olagligt att inneha sådana elektronik-komponenter som kunde byggas till en radiosändare på FM-bandet, t.ex transistorn BLY87A.) För många liberaler var drömmen att öppna fri radio för människor att använda för sin yttrandefrihet. Tekniken var känd och enkel. Unga människor kunde på ett par kvällar löda ihop en radiosändare och föra ut sina åsikter till alla inom ett par mils radie.

Men väl i regeringsställning visar sig Folkpartiet inte alls vara så liberalt. Nu byts åsikten ”Fri radio” till ”Strikt reglerad radio”.  Ett riktigt dåligt lagförslag klubbas igenom: Statens monopol bryts visserligen, men någon radio i händerna på medborgaren blir det inte. Samtliga svenska ”fria” radiokanaler ägs idag av gammelmedia eller utländska mediakoncerner. Monopolet bröts upp till ett oligopol. Men någon fri radio blev det inte.

Känns gången igen? Känner du till någon liknande händelse där en teknik för kommunikation och yttrandefrihet finns i händerna på folket och kanske speciellt de unga? En teknik som med ”liberala” beslut vrids ur händerna på folket?

Den 18 juli 2008 beslutade ”liberala” krafter, bl.a. ledamöterna i Folkpartiet ”GX-2000″ Liberalerna att övervaka den kommunikation som fallit staten ur händerna. Uttryckt med nysvenska: Vi är för yttrandefrihet, dvs allt du säger kommer att lagras och användas mot dig.

 

Christian Engström skriver förresten om liberal hjälte. Även om jag uppskattar denna enda nej-röst tvivlar jag på om hjälte är rätt benämning. 

Notan för FRA får jag betala

Det är vår skyldighet att med avlyssning försvara nationens intressen, säger regeringens ledamöter.
Men skyldigheten sträcker sig tydligen inte till att betala notan. Det är inte statens uppgift, det ska telefon- och bredbandskunderna göra.
Osmakligt.

Relaterat: SvD

Det ny-svenska språket

Regeringens ledamöter fortsätter vränga ut-och-in på det svenska språket. SvD har en härlig lista med citat på ledarbloggen idag. Ett par är obetalbara.

Centerns definition av ”att brinna för något”

Hans Wallmark (m) efter sitt försvar av FRA

Och på DN uttalar sig Birgitta Ohlsson (fp) med anledning av att hon lade ner sin röst. 

 Jag kände att jag måste markera, för min ideologi och för alla liberaler som har röstat på mig. Jag tror på personvalet, säger Birgitta Ohlsson till DN.

Notera. Hon lade ner sin röst och åsåg passivt när riksdagen beslutade om FRA-lagen. Hon låtsas nu som att en nedlagd röst är en markering. Snacka om att devalvera värdet av orden.

Ärligt talat, Birgitta Ohlsson. Tror du ”alla liberaler” är korkade?

 

Att vara förbannad

Var förbannad på partier, inte på enskilda ledamöter skriver SvDs ledarblogg. Förvisso sant. På Federley och Johansson är vi besvikna. Grymt besvikna. Ni hade makten att stoppa något som ni inte tror på. Något som går mot era och ert partis värderinger. Ni valde, under press, en annan väg. Kanske blev ni lurade, kanske var era principer inte lika fasta som ni själva trodde. Jag tycker ni valde fel. Jag tror ni förlorade allt – både denna striden och de framtida möjligheterna att påverka politiken.

På Moderaterna,  Folkpartiet och Centerpartiet är vi förbannade. Heligt förbannade. Så många ord om frihet. Så liten förmåga att leva upp till idealen. Inte ett ord till försvar för individen från m eller fp. Bara det oändliga malandet av tomma argument. Moderaterna och Folkpartiet har nu blivit bättre sossar än sossarna själva. Makten, prestigen och vet-bäst-mentaliteten är viktigast. Man kan nu kallt konstatera det som sades under debatten: ”Liberalerna har lämnat folkpartiet”. Dessa båda partier har kommit alldeles för enkelt undan i debatten. Hittills. 

Delar av centern försökte försvara liberala värden, men föll tungt mot gubb-centern. Maud framstår nu som en del av gubbväldet i centerrörelsen. Centern svek sina egna unga. Sin egen väg mot förnyelse och modernisering. 

Kristdemokraterna är inte ens lönt att vara förbannad på. De följde sin vanliga linje med att människovärde bara är värt att försvara för vissa utvalda grupper. 

Kanske har vi bara två borgerliga partier kvar i riksdagen 2010.

 

Rolf Gunnarsson (m) förklarar vad som är viktigt i en riksdagsledamots liv:

– Jag har goda förhoppningar om att det inte ska bli något strul. 349 ledamöter vill ut på grönbete så jag tror vi alla är måna om att få det här avklarat idag, inklusive oppositionen. Sen om det blir seneftermiddag eller nattomröstning är svårt att säga, säger Rolf Gunnarsson (m), vice ordförande i försvarsutskottet till SvD.se.

3 månader semester får inte fördröjas ens en dag pga något så oväsentligt som en dåligt förberedd lag som kringskär svenska medborgares personliga integritet.  

Den massiva kritiken betrakas som ”något strul” som kommer i vägen för maktutövningen. Lita på att vi är förbannade. 

Relaterat: Svd, Svd

Reinfeldt: Jag stannar i bunkern

Statsministern låter meddela  att FRA-krisen inte varit någon kris. Bara ett naturligt händelseförlopp, där enklare diskussioner förts mellan allianspartierna. Och nu är allt tryggt i hamn.

På direkt fråga meddelar han att han inte tror att de många blogg-protesterna spelat in.

Är det för att visa dig handlingskraftig? Att du inte låter dig påverkas av ”störningar”? Eller är det bara en taktik att reta upp människor?

Jag bryr mig inte om det. Du varken retar eller imponerar mig. Men jag blir allvarligt oroad över din oförmåga att lämna bunkern. Röster från dina 97 riksdagsledamöter räcker inte för att bli omvald. Några av rösterna du behöver finns här ute. Att vänta till 2010 med att leta efter dem verkar oklokt.

1-0. I halvlek.

SvD för ett klokt resonemang kring dagens händelser. Läs den. Tidningen analyserar och genomskådar flera av de viktiga skeendena i FRA-krisen. Jag har skrivit om det tidigare; Reinfeldts okloka val av kabinettsfråga. Oförmågan att lyssna. Att gömma sig i bunkern.

Men den här gången gjorde regeringen en annan bedömning, och körde med skrikande däck FRA-frågan rakt in mot mål i riksdagen.

Först inför ett hotande nederlag, kvällen före beslutet, lyssnade regeringen till kritiken från de egna riksdagsledamöterna.

och 

Folkpartiets gruppledare Johan Pehrson talade i går om en ”omfattande kampanj på Sveriges bloggar”.

 

Ur debatten idag framgick att borgerliga ledamöter kände sig stötta över kritiken. På något vis är det fortfarande fel på den elaka bloggosfären som en masse, i en samordnad aktion, vänt sig mot ett felfritt regeringsförslag.

Nej, kära allians. Det är fel på förslaget. Det är det som bloggarna talar om för er. Om ni bara ville lyssna.

Men att som SvD göra FRA-frågan till en match mellan bloggare och regering är fel. Visst, det ger en lite kul touch på artikeln. Men det här är inte ett spel för oss. Det är opinionsbildning med hjälp av det enda massmedia vi har inflytande över. Ett massmedia som regeringen alltså hotar ställa under politisk kontroll. 

Verkligheten finns inte längre i era partilokaler. Den är numera på internet. Välkommen till verkligheten, Fredrik Reinfeldt. 

FRA: Att förstå politisk kohandel

Den bästa ledtråden till att förstå vad som hänt idag, är ett (vid tidpunkten) kryptiskt uttalande av Roger Tiefensee, gruppledare centern. För alla som vill tolka och förstå politisk kohandel gäller det att utveckla ett sinne för att fånga det som är logiska kullerbyttor. Tifensee sa något i stil med

”Centern är enig och Annie och Fredrick kommer att vara vinnare idag”

I sig inte märkligt och kanske precis det många ville höra. Men det ska tolkas mot bakgrunden att Tiefensee under många, många timmar bearbetat de båda för att få fram ett ja till FRA-lagen. Varför är det så viktigt för honom att göra media uppmärksamma på vem som är vinnare?

För att om en liten stund kommer de två inte att vara vinnare längre.

De två har övertalats att det bästa de kan göra är att tvinga fram en återremiss och i den skapa utrymme för att ytterligare förhandla. I det pressade läge som de är i, känns det förnuftigt. Jag gjorde det bästa jag kunde.

Men för krafterna som vill ha lagen på plats är en återremiss inget större problem. Lagen kan vara kompletterad till i morgon bitti. Man adderar lite fluff, t.ex. en politiskt (!!) tillsatt övervakar-nämnd (som avvecklas om 2 år). Man spelar upp er som vinnare och gör det enkelt (enklare) för er att komma tillbaka i fållan. Ingen vill vara i konflikt med sina arbetskollegor, och se, nu sträcks det ut en hand. Nu kan både vara ärliga mot sina liberala ideal och samtidigt stödja regeringen. 

På onsdag morgon finns en justerad lag på plats. Annie och Fredrick är vinnare. De har tvingat fram ”viktiga förbättringar”. Alla vinner. Reinfeldt (som inte synts ALLS i debatten) får visa sig både lyssnande och handlingskraftig. Samtidigt som det viktigaste hotet avstyrs; En ny politisk kraft som etablissemanget inte räknat med – Bloggosfären.

Blogge ställer det på sin spets, genom att uppmana Annie och Fredrick att välja. Ja eller Nej. 

Det kan kännas orättvist för dagens vinnare. Men, det är den krassa verkligheten i politiken. Jag kan inte annat än hålla med. Ni, och andra liberaler måste välja. NU. De som utropar er till vinnare idag, har glömt bort er i morgon. Era väljare kommer att minnas.

Säg nej till FRA-lagen.

Moderaterna och Den nya bunkern

På den tiden Fredrik Reinfeldt inte var i toppen av moderaterna var ”bunkern” det smädliga namn man inom moderaterna använde för att referera till partiledning och partikansli. Medan sossarna var ett parti av betonghäckar som bara var svåra att påverka, så var moderaterna ett parti vars ledning gömde sig och avskärmade sig. 

Jag tycker mig se att de nya moderaterna nu skaffar sig en ny bunker. SvD gör samma observation i dag. Reinfeldt har nu, på att helt obegripligt vis, gjort FRA-lagen till en kabinettsfråga. I TV4-nyheterna i går kväll säger han att ledamöterna naturligtvis måste rösta enligt partilinjerna, eftersom det annars är ett bevis för att man inte kan koalitionsregera. Nonsens.

Fredrik, du framhåller dig som en duktig ledare. Du framhåller dig som lyssnande. Bra. Lämna då den nya bunkern och gå ut och lyssna på alliansens väljare. Visa lite mänsklighet och förståelse för att de av dina riksdagskollegor som upplever sig liberala inte kan stödja fra-lagen.