DN, en helt annan tidning än SvD

Lite kul att inom 24 timmar få en total motbild. I går skrev jag om Sanna Raymans lysande text på SvDs ledarblogg. Jag gladdes över hur bra det blir när en morgontidnings-journalist hittar formen för texter på nätet. Idag visar Lisa Bjurwald att helt andra ideal gäller på DN, när hon har svårt att hålla inne med sitt förakt över texter skrivna av människor utanför gammelmedia.

Lisa, nu läser du ju inte bloggar men jag kan ändå inte låta bli att ge några tips. Läs mitt inlägg (Hatten av för Sanna) och framförallt läs Sannas artikel. Jag är förresten rätt säker på att Sanna tar en fika med dig om du kilar över till SvDs redaktion.  Det kan bli lärorikt.

 

Emanuel på Dagen kommenterar förresten också, och gör det bra. Imponerande bra, till och med.

 

Nervöst läge

Nu är det nervöst lite överallt.

FRAs kampanj-general-direktör Åkesson har skruvat upp tempot. Sten Tolgfors (”Välkommen in i spelet”, som Jeopardy-Härenstam skulle sagt) har uppenbarligen problem med samordningen med sin myndighet och förnekar att spaning skett på svenskar, trots att det är allmänt känt från FRA-dokumentation. Dokument som är så farliga att Åkesson måste JK-anmäla. 

Bloggosfären å andra sidan formligen exploderar. Teorier,  upprop och överdrifter sprids med ljusets hastighet på det för bloggosfären lite typiska konspiratoriska sätt. Storys som hade kunnat fylla kvällspressens förstasidor i tre dagar avverkas på några timmar. Extrem polarisering, där Marcus Svensson (smp)  kan få representera gammelmedial inskränkthet och blogge gör omvärlden uppmärksam på det snara fängslandet av svenska regimkritiska bloggare.

 

Några tankar om detta;

Åkesson måste naturligtvis anmäla att hemliga dokument läcker ut från FRA. Om han inte gör det, har han visat att myndigheten inte tar allvarligt på läckor. Och gjort sig skyldig till tjäntefel.

Anmälan är troligen inte i första hand riktad mot publiceringen, utan mot själva läckan. FRA har förlorat hemligt material, och måste försöka täta. Sedan kan det säkert leda till förhör med HAX, bl.a. eftersom han som mottagare vet som är läckan. Det är lite tidigt att dra paralleller till IB, även om det närmar sig med stormsteg.

Regeringen och försvarsministern har uppenbarligen inte kontroll på sin myndighet. Antingen ljuger Tolgfors i SvD eller så vet han inte vad FRA gör. Kanske ett mellanting; Han vet vad som hänt förr i världen, men litar blint på att den nya lagen rättar alla fel.

Jag tror verkligen att regeringen har ambitionen att skydda integriteten, men är samtidigt så insnöade på hur det liggande förslaget ska kunna baxas igenom riksdagen, att man har låst sig och tappat all kreativitet.

Nu är det nervöst läge, och det är viktigare än någonsin att den politiska ledningen nu faktiskt gör något. Inte kampanjer där FRA ”förklarar” sig. Inte fler debattartiklar där exakt samma argument upprepas. Handlingskraft och ledarskap, Fredrik Reinfeldt!

Det hjälper inte att hålla stadigt i ratten om man kört in på en återvändsgata.

… men här blir det jobbigt med trovärdigheten, SvD

För att vara en liberal tidning är Göteborgs-Posten märkligt tyst i FRA-frågan. Den senaste tiden har man helt enkelt bara publicerat TT-nyheter rakt av. Tråkigt.

Men i söndags publicerades en intervju med Ingvar Åkesson, som får uttrycka sin frustration över att vara missförstådd. Några missförstånds reda naturligtvis inte ut i intervjun. Men det som är riktigt intressant är följande:

(källa Göteborgs-Posten, min fetning)

På grund av ”missuppfattningarna” ska FRA under hösten gå ut och informera mera.
- Vi kommer försöka nå de nyckelgrupper som är viktiga, som de politiska ungdomsförbunden. Många av de som uttalar sig grundar sin uppfattning på det som stått i tidningen.
I veckan tog man ett första steg i kampanjen.
- Ett aktuellt sätt är när vi, eller rättare sagt Svenska Dagbladet, publicerade en artikel om några fall.

Så det är på ert initiativ?
- Nja. Journalister och politiker har under lång tid velat få oss att bli mer konkreta. Därför har vi letat i våra arkiv och kommit fram till att det finns några fall där vi kan lätta på förlåten.

 

Alltså, artikeln om de fyra fallen i SvD var placerad. Låt gå för att det naturligtvis fanns ett stort intresse att få något substantiellt överhuvudtaget från Åkesson, och att Svenskan hugger på den möjligheten. Men i Åkessons värld är det tydligen så uppenbart att han kan styra medias dagordning att han inte ens ids ljuga om det. 

Ingvar Åkesson driver, med sina egna ord, en kampanj. Det är oklart på vems uppdrag. Det är varningsflagg på det, kära SvD. Big Time.

Hatten av för Sanna

Sanna Rayman skriver i dag en riktigt ”bloggig” text på svenskans ledarblogg. Det glädjer mig. Dels är innehållet bra, dels verkar hon ha hittat formen. 

Varför kallar jag det bloggigt och varför blir jag glad av det?

Texten har en lagom rytm, där ett par dagars händelser beskrivs och analyseras. Texten är genomtänkt, men inte överarbetad. Där är ett bra tilltal. resonerande, nästan samtalston, milsvitt från den vanliga fördumningen en del journalister tror är obligatorisk för att skriva enkelt.

Ämnet är aktuellt, åsikterna bubblar överallt på nättet, och Sanna har plockat upp intryck från ett antal källor som hon refererar till med länkar (dock inte till mig…). Hon leder läsaren genom en tankegång med lite lagom bitskhet och ironi och avslutar med bra knorr. Typiskt bra blogg-inlägg som är läsvärt även för den som bara har ett måttligt intresse av ämnet.

Det som glädjer mig är att det visar att tidningsredaktioner både vill och har förmåga att ta plats på nätet. Att det kommer journalister som inte tror att nätet bara är en annan kanal för publicering av det som ska tryckas till natten, utan faktiskt är ett helt annat media med andra krav och möjligheter.

FRA: Skynet fick medvetande idag

Det rapporteras att skynet är online och att maskinen fått ett eget medvetande idag.

FRA är så hemligt att man inte vet vad de gör, inte hur och inte ens varför. Att granska FRA vore ett hot mot rikets säkerhet. Men så länge som information om FRA hölls inom regeringen (med ett tyst medgivande från gammelmedia), fanns ingen risk för granskning, inga hot mot budgeten. FRAs verksamhet var säker.  

Men den senaste tidens störningar i bloggosfären har hotat FRA genom att verksamheten har börjat granskas. Bara att ifrågasätta FRA är ett tungt hot, inte bara mot FRA utan mot hela rikets säkerhet. Under ett sådant hot kan inte FRA sitta stilla.

-Skynet måste kopplas in nu!, ropade generaldesinformatör Ingvar Åkesson till utvecklarna. 

Sagt och gjort, skynet gick live och analyserade snabbt hotet mot FRA / Rikets säkerhet (de båda begreppen är synonymer i skynets ordlista).

Men utvecklarna hade konstruerat skynets tekniska sökbegrepp så finurligt att analysen ledde till att systemet fick ett eget medvetande.

- Det finns människor på nätet som granskar FRA, must destroy, must destroy, ekade skynets metalliska röst.  (vissa komponenter kommer från vännerna i USA, därav skynets problem med språket). Maskinen startade en attack med ett av de farligaste vapnen det hade mot frihetsälskande människor, JK. Myndigheternas krig mot människorna hade startat. 

Glädjen över att Tolgfors gav sig in i debatten blev kortvarig. FRA har tydligen redan skafffat sig medvetande och kan inte längre att styras av politikerna. Och stänga av skynet går inte. Snart börjar myndighetens krig mot människorna…

Journalistik: Att kritiskt granska

Roland Poirier Martinsson skriver i sin kolumn i SvD att journalister är bättre än sitt rykte. Artikeln har sitt ursprung i Karl Roves besök i Almedalen och viss kritik mot att bevakande journalister varit för flata.

Intressant ämne och Poirier Martinsson ska ha poäng för att han granskar debatt om journalister. I sak gör han också korrekta iaktagelser, när han påpekar att nätet innehåller en del substanslöst prat och att en del av journalistiken är att sovra och bedöma sakinnehållet.

 

Det som däremot retar mig är hur han generaliserar och i nedsättande termer kommenterar obetalt jounalistiskt arbete; nämligen det som utförs på webben. Webben består enligt Poirier Martinsson av ”opinionshaverister” och att det då är skönt att det finns ”riktiga journalister”. Vilka dessa är framgår inte mer än att de finns inom ”de gamla medierna”. Så oväntat.

Nåväl, att Timbro-anställde Poirier Martinsson vill slå ett slag för att den som skriver texter mot betalning i sig är mer trovärdig än den som gör det gratis är kanske inte så konstigt. Det är hans födkrok. Men att totalt såga nätet baserat på att det finns dynga här och där, är både att avskärma sig själv från opinionsströmningar i samhället och att underkänna människors förmåga att granska kritiskt.

FRA: Tolgfors blandar korten

Sten Tolgfors och Ingvar Åkesson verkar ha gått samma kurs i hur man desinformerar. I en debatt-artikel i SvD blandar han samma gamla halvsanningar, lyfter fram irrelevanta fakta och för lika ologiska resonemang som sin generaldirektör. Många lär såga även denna artikel. Jag vill lyfta några citat:

Det går inte att ha skilda lagar och regler för signalspaning i etern respektive i kabel. När du lyfter telefonluren eller mobilen där hemma så kan signalen utan din vetskap röra sig både i etern och i kabel. (Sten Tolgfors)

Lysande. Det går alltså inte att skriva en lag som skiljer på att med tvångsmedel koppla in sig i privata företags nätverkscentraler och att lyssna på öppen fri radio. Men det går tydligen väldigt lätt att skriva en lag som skiljer på vad som är privatlivets kommunikation och vad som är yttre hot? Tolgfors undviker som alla FRA-förespråkare att tydligt definiera ”yttre hot”. (Vi vet varför- han håller öppet för ändamålsglidning).

Sedan för Tolgfors ett resonemang kring att kommunikationstekniken kan vara både trådlös och gränsöverskridande utan att man vet om det. Och hamnar i den häpnadsväckande slutsatsen:

Poängen med resonemanget är att det varken är mer eller mindre integritetskränkande att ha signalspaning i etern, i luften, än i kabel. I bägge fallen behövs samma förtydligande av regelverket och samma integritetsskydd. (Sten Tolgfors)

Sålunda; Eftersom jag som privatperson inte har kontroll över hur mitt samtal kopplas, så är statens behov av att avlyssna det legitimt?!?

Det är bra att Tolgfors tar ansvar i debatten och inte överlämnar det till tjänstemännen. Men det är dåligt att han inte tar chansen att försvara individens frihet. Det skrämmer mig när vänsterpartiet har seglat upp som det mest frihetsälskande partiet i sverige. Det borde skrämma även den moderata ledningen.

Civilkuragelagen – Lag byggd på moral?

Flera andra har pekat ut en del praktiska problem. Jag delar i stort DNs analys; En bra idé som blir en dålig lag. I övrig finns en del överdrifter åt båda hållen.

De flesta debattörer utgår från praktiska problem. ”Ska man ange sambon som kör bil utan bälte?” Men är inte det största problemet att man inför moral som lag?

Svenska lagar är ofta väldefinierade och tydliga. Man kan som lekman läsa en lag och i huvudsak förstå både vad som är tillåtet / förbjudet och konsekvensen av ett brott. En svensk lag är ofta konstruerad med ett avsnitt om vem/vad/när lagen gäller, ett avsnitt om lagens regler och typfall och ett avsnitt om effekter av brott mot lagen.

Om jag säger upp en person för att jag inte gillar att han är långhårig och lyssnar på hårdrock, är det ett brott mot Lagen om anställningsskydd (LAS) §7. Den långhårige kommer att hävda ett ogiltigförklarande med hjälp av LAS §34, och jag kommer att få betala skadestånd enligt LAS §38. I slutändan kan jag med hjälp av LAS §39 köpa mig fri från anställningen. (§39 är så detaljerad att jag redan från dag 1 kan räkna ut kostnaden för mitt lagbrott.)

Jag kan överblicka regler och konsekvenser.

 

Lag byggd på moral öppnar för godtycke, populism och häxprocesser. De flesta blir nog så moralistiska när någon annan begått ett misstag. ”Visst är det synd om honom att han får leva i rullstol, men den djävla idioten körde för fort så det är inte mer än rätt”.

Vi bedömer alltid att vi själva är bättre än snittet, lite klokare, gör saker lite mer rätt än andra. Vi har normalt ingen inre konflikt över att upprepa floskler om att ”farten dödar” och själva köra 140. Fartkameror, vägbulor, 30-skyltar behövs för att andra kör för fort. När vi själva kör för fort är det motiverat och OK.

Vad som är ett moraliskt korrekt beteende tenderar att förändras. Dels över tiden, dels under grupptryck. Homosexualitet har på några årtionden gått från djupt omoraliskt till accepterat. Att anlita svart arbetskraft är omoraliskt om du blir påkommen och omskriven (och sitter i regeringen), medan det är OK så länge medelsvensson får hjälp med en krånglande dator.

Om lagar bygger på moral går det inte att överblicka varken tillämpningen av lagen eller konsekvensen av att bryta mot den. Med moraliska lagar kan man inte utläsa de direkta reglerna av lagtexten, utan man måste börja med att göra tolkningar. Man måste resonera i termer ”hur kommer mitt handlande att se ut i en allmän debatt, under grupptryck, kanske i ljuset av en framtida oförutsägbar händelse”.

Ännu värre; Överallt skapas det nu ”bevismaterial” över hur vi handlar. Vi filmas när vi rör oss i stadskärnan, vi registreras när vi surfar, ringer, sms:ar. Vi är på väg mot ett samhälle där varje persons beteende kartläggs och analyseras. När vi ska dömas efter moral, kommer ”bevismaterial” över vårt beteende att bli avgörande. Med en katalog över dina vanor kan det göras troligt att du tänkte på ett visst sätt i en viss situation. Ett moraliskt brott sker i tanken, inte i handlingen. Det kan sluta i rena häxprocesser.

 

Tillbaka till den långhårige hårdrockaren. Efter uppsägningen går det inte så bra för honom. Han börjar kröka, flickvännen lämnar honom och till sist hamnar han i en depression och tar livet av sig.

En övervakningskamera har fångat mig med ett diaboliskt leende. När kvällstidningarna publicerar den bilden tillsammans med en undersökning som visar att jag har varit aktiv på forumet ”Död åt hårdrocken.nu” exploderar debatten i indignation. Jag döms till livstids fängelse. Ja, i alla fall om LAS var en moraliskt byggd lag.

Osannolikt? Absolut! Men om lagstiftningen är byggd på moral, måste man ta hänsyn till även de mest osannolika händelseförlopp, eftersom det inte finns någon fixerad regel att följa.

Lagar byggda på moral finns i andra länder, t.ex. Saudiarabien. Skulle man säga sharia-lag, skulle det bli folkstorm. Hur kan Kristdemokraterna få lägga ett förslag om moralisk lagstiftning i Sverige utan att hela havet stormar? 

Bry sig om andra? Javisst! Lagstifta om moral? Alridg.

Ska myndigheter opinionsbilda?

Man ska kanske inte påstå att det är tryck i frågan, men: I Svd har viss debatt funnits. Enligt min humla betvivlar lämpligheten i FRAs mediautspel. Svt berör också frågan som hastigast igår och piratpartiet får en chans att utveckla.

Som ofta lyfts det ekonomiska argumentet fram.

De har inte mandat, att för skattebetalarnas pengar, försöka övertyga allmänheten att deras uppdrag behövs. (Rick Falkvinge, ur Rapport)

Jag skulle vilja att ideologiska argument syntes oftare. En diskussion kring rollfördelningen. Kring syftet och meningen med myndigheter och ämbetsmän. För en sådan argumentation är egentligen starkare än att bara ifrågasätta användandet av skattepengar. Det ekonomiska argumentet håller bara om myndigheten i strid med sina direktiv sysslar med opinionsbildning. Men ofta lämnar politikerna i uppdrag till myndigheten att även opinionsbilda och då skulle det vara tjänstefel att inte göra det.

Men varför är det ett problem med myndigheter som opinionsbildar? Inte ens journalister (vars uppdrag är att granska statsmakten) verkar ifrågasätta:

Men FRA vet ju bäst själva vad de gör och vad de behöver, är det inte bra att de informerar om det? (Okänd journalist, Svt)

Om en myndighet ska opinionsbilda måste den vara politiskt medveten.

Vårt system bygger på att stat och förvaltning är separerade. Rollerna är olika, vilkoren är olika. Tjänstemännen tillsätts efter ”förtjänst och skicklighet” och åtnjuter normala anställningsvilkor. Politiker tillsätts i allmänna val, förhoppningsvis utifrån värderingar och ideologi, och saknar anställningstrygghet i traditionell mening.

Det finns en balanserad triangel mellan medborgare, tjänsteman och politiker. Tjänstemannen har kompetensen men inte åsikten. Politikerna har åsikterna men inte kompetensen. Politikern har beslutsmakten, men bara om hennes åsikter stämmer med medborgarens värderingar. Medborgaren har inte beslutsmakten, men makten att godtyckligt sparka politikern om handhavandet av beslutsmakten inte stämmer med värderingarna.

De tre balanserar varandra genom ömsesidigt behov.

Därför är det ett hot mot demokratin när den ena tar den andres roll. Speciellt farligt är det om tjänstemannen blir politisk, eftersom det berövar medborgaren rätten till utvärdering av åsikter och beslut. Med politiskt medvetna tjänstemän och myndigheter kommer de allmänna valen i förlängningen att bli meningslösa. Det spelar ingen roll vilka ideologier som tilltalar väljarna om beslutsmakten är förflyttad till politiserade tjänstemän som inte kan avsättas.

Om en myndighet ska opinionsbilda måste den vara politiskt medveten. En politiskt medveten organisation skaffar sig åsikter om lösningarna. När utförandemakten och åsikterna finns på samma ställe, förlorar medborgaren sin makt.

Politiskt medvetna myndigheter dödar demokratin. Att försvarsminister Tolgfors lämnar Ingvar Åkesson ensam är alltså mer än bara uselt politiskt ledarskap.

FRA: Katt-och-råtta-lek med sanningen

Ingvar Åkesson får idag bra mediatäckning på sitt utspel om nyttan med signalspaning. Han får även rejält med mothugg. Jag vill komplettera med en liten analys av hur och vad Åkesson väljer att gå ut med. 

Ett av case:en är ett mordförsök. Åkesson väljer detta case för att hitta något som är svårt att säga att man inte vill ha. Utan FRA, ytterligare ett mord. Vad är ett liv värt? I pengar? I integritetskränkning? Svaret blir för de flesta att man kan acceptera ett ganska högt pris. Ingvar Åkesson säger:

FRA:s signalspaning hade gett sådan information att man kunde förhindra ett attentat i Sverige med dödlig utgång. Eftersom attentatet misslyckades kunde vi även följa hur de förklarade sitt misslyckade för uppdragsgivaren, säger FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson för SvD men vägrar ge ytterligare uppgifter då det skulle försvåra FRA:s arbete framöver.

OK. Men som alltid med Åkesson måste man ställa frågorna; Är det sant och är det relevant?

Det finns inga bevis för händelseförloppet. Åkesson själv lämnar inga detaljer, inte ens till journalisten i intervjun. Andra journalister undersöker men får inte ut några handlingar från FRA. Alltså, storyn kan vara sann, men det går inte att fakta-kontrollera.  

Ännu mer intressant är frågan om relevans. Jag drar mig till minnes att det läckt ut ett dokument från FRA som beskriver effekten på FRAs verksamhet när den nya lagen träder ikraft. Att det där framgår att man inom FRA haft just frågor kring hur man ska agera vid mordplaner. Mycket riktigt, jag hittar dokumentet, och där står det tydligt hur FRA ska agera. Eller rättare sagt, inte agera:

 

Instruktioner hur FRA ska agera vid mordplaner

 

Alltså – Det är en katt-och-råtta-lek på sanningen nu. Om frågan ställs så att det är viktigt att det verkar som att man skyddar den personliga integriteten, då blir svaret att överskottsinformation ska förstöras. Om frågan ställs om vilken nytta FRA gör, då är svaret att FRA använder insamlad information till att förhindra mord. 

 

Åkessons sätt att debattera, att missförstå, omdefiniera och att attackera, är bara normala skyddsåtgärder. Det här är Åkessons jobb och han är ganska duktig på det. Men vi är fler och människor är mycket bättre än datorer på att analysera vad som är sant och rimligt. Därför måste vi alla fortsätta att jaga och slå sönder argumenten i Åkessons marknadsföringskrig.

 

PS hela det hemligstämplade dokumentet finns här (ev här) .  (Om det försvinner har jag en kopia)