Hatten av för Sanna

Sanna Rayman skriver i dag en riktigt ”bloggig” text på svenskans ledarblogg. Det glädjer mig. Dels är innehållet bra, dels verkar hon ha hittat formen. 

Varför kallar jag det bloggigt och varför blir jag glad av det?

Texten har en lagom rytm, där ett par dagars händelser beskrivs och analyseras. Texten är genomtänkt, men inte överarbetad. Där är ett bra tilltal. resonerande, nästan samtalston, milsvitt från den vanliga fördumningen en del journalister tror är obligatorisk för att skriva enkelt.

Ämnet är aktuellt, åsikterna bubblar överallt på nättet, och Sanna har plockat upp intryck från ett antal källor som hon refererar till med länkar (dock inte till mig…). Hon leder läsaren genom en tankegång med lite lagom bitskhet och ironi och avslutar med bra knorr. Typiskt bra blogg-inlägg som är läsvärt även för den som bara har ett måttligt intresse av ämnet.

Det som glädjer mig är att det visar att tidningsredaktioner både vill och har förmåga att ta plats på nätet. Att det kommer journalister som inte tror att nätet bara är en annan kanal för publicering av det som ska tryckas till natten, utan faktiskt är ett helt annat media med andra krav och möjligheter.