FRA: 15 punkter för integritet. Jaha.

Vågar man hoppas? skriver Sanna Rayman på SvDs ledarblogg med anledning av förändringarna i FRA-lagen (Politikerbloggen listar tilläggen).

Tja. Vad ska man säga. Jo, jag håller med Sanna att tilläggen verkar bra, speciellt domstolsprövningen och att regleringen flyttas från förordningar till lag.

Det blir också lite svårare att komma åt FRA-shoppen, eftersom myndigheter och andra ”kunder” nu måste gå via regeringen eller försvaret. Men kom ihåg att, som sagts tidigare bl.a. av Bildt; Det är inte FRA som står för alla utbyten av FRA-informationen. Det betyder att andra svenska myndigheter har redan tidigare kunnat ”vidaresälja inköpta FRA-varor” efter egna behov, utan FRAs inblandning. Ingenting säger att den principen försvinner. Så FRA-shoppen är inte stängd, men skyltfönstret har blivit lite mindre.

Jaha. Då har vi alltså 15 tillägg som ska skydda personlig integritet. Det är väl bra?

Men den kvardröjande känslan är bara tomhet. Min regering är inte att lita på. Tolgfors har, utan att blinka, stirrat rakt in i kameran och sagt osanningar. Statsministern har helt obegripligen gjort frågan till en kabinettsfråga och drivit regeringen mot stupet. En politisk ledning som för några månader sedan satsade all sin marknadsföring på att övertyga om att FRA-lagen var perfekt, därefter lägger locket på och ignorerar sina egna partimedlemmar, har nu ”lärt sig att lyssna”?

Ändringarna som föreslås nu borde ha funnits med i ursprungsförlaget, utan att vi kärnväljare gjorde uppror. Varför måste vi gå ut på gator och torg i protestaktioner för att ni ska försvara grundläggande ideologiska värden? Vad är det vi har röstat på, egentligen?

Regeringen: Dålig taktik. Igen.

Det bärande elementet i regeringens media-taktik när det gäller att hantera kritik är att inte bemöta den. Jag har haft det på känn ett längre tag, men nu läcker det ut mer och mer från insidan. 

Ignorera frågorna bara, svara ingenting, och om ni verkligen måste svara, så svara något tekniskt. (Fredrik Reinfeldt)

Hur rådgivarna bakom Reinfeldt tänker är inte så svårt att gissa. ”Har man inget bra att säga, är det bäst att vara tyst”. Men problemet är att skutan läcker. Visst, i vissa lägen kan man ignorera ett problem till dess att media tröttnar och därmed klara sig undan, men vara-tyst-taktiken blir bara patetisk när den avslöjas på det här sättet. 

Ju längre Reinfeldt väntar med att desarmera FRA-frågan, desto sämre dager kommer han och regeringen att stå i. För just nu är det chicken-race mellan Fredrik Reinfeldt och Birgitta Ohlsson. Och det är inte Fredrik som har de bästa oddsen.

Hoppets demonstration

I går deltog jag i hoppets demonstration i Stockholm. Det var kallt, men i övrigt hoppfullt. Hoppfullt ur två perspektiv.

Dels band flera borgerliga riksdagsledamöter upp sig så hårt att de rimligtvis inte kan acceptera en kompromiss i FRA-frågan. Jag har hittills varit orolig att det varit strikt populistiska utspel. Att när lagen de-facto är klubbad, så är det enkelt att hålla den ideologiska fanan högt och försvara friheten. Att säga att man kämpar för att göra det bästa möjliga av situationen och stoppa in lite kosmetiska ändringar. 

Men flera ledamöter band nu upp sig så hårt till att tillsätta en parlamentarisk utredning, att det är ingenting annat än ett politiskt självmord att inte fullfölja. Det är för tidigt att ropa hej, många politiska pirutter kan fortfarande utföras, men det ingav i alla fall hopp.

 

Det kändes även hoppfullt ur ett annat perspektiv: att det finns en möjlighet att äkta liberala krafter får fäste i Folkpartiet. Jag känner så, eftersom talarna från fp, främst Cecilia Wikström och Birgitta Ohlsson, imponerade. Jag har tidigare inte värderat Birgitta Ohlsson speciellt högt, men dessa båda verkade tala med ideologins eld. I en regering där allt bara handlar om sosse-politik med en twist, är det förlösande när några ledamöter verkar hamna rätt. 

Det finns kanske en chans nu att personerna med liberal ideologi kan få ökat inflytande och makt i partiet som annars sätter likhetstecken mellan liberalism och förbud, kameraövervakning, disciplinstraff et.c.. Det är en lång väg, men de s.k. krav-liberalerna måste sopas ut ur folkpartiet. Johan Jakobsson må vara petad, men huserar fortfarande i kulisserna. Både i ande och i person. 

Det kommer att ta tid, och kommer troligen att kräva en valförlust och 4 år i opposition.

Hur kan jag tycka att det är hoppfullt? Därför att det är signalen att det i valet 2014 kan finnas ett borgerligt parti att rösta på. För 2010 kommer jag, och många andra kärnväljare, att för första gången någonsin i våra liv att lägga rösten utanför borgerligheten.

 

Andra: Onsdag

FRA: Samarbetar inte med diktaturer. Men tjena…

Carl Bildt förtydligar nu: FRA samarbetar inte med diktaturer.

Men tjena…

Att det är FRAs ”kunder”, och inte myndigheten FRA som gör själva utbytet av informationen, spelar väl absolut ingen som helst roll. Information som samlas av FRA kan hamna var som helst.

Det här var ett lågvattenmärke när det gäller regeringens uppfinningsrikedom kring att missbruka språket.