Statistik

SvD rapporterar om Som-institutets undersökning av trenderna i fildelning. Rubriken blir att centerpartiet har lägst andel fildelare.

Nu kan det ju vara så att man underlåter att redovisa den intressantaste variabeln i statistiken, nämligen åldersfördelningen. Att C och KD ”toppar” med minst fildelare beror helt enkelt på att man även toppar listan på äldre sympatisörer. Driver man frågor för sista-gångsväljaren så är kanske fri- och rättigheter på nätet inte så intressanta.

 

Andra skriver såhär.

2+2 procent

SvD har under senaste tiden pratat en del om hur KD skulle kunna omprofilera sig och gå fritt från 4%-spärren. Idén är att fylla upp i det tomrum som moderaterna lämnat efter sig, i färden mot de nya moderaterna (dvs en position som motsvarar de gamla socialdemokraterna).

I det är i det perspektivet man ska se idén. Moderata opinoionsbildare är naturligtvis bekymrade över att det finns en väljargrupp som numera är mer eller mindre partilösa. En hel del av dessa dyker naturligtvis upp i FPs valframgång, medan en del av dem slår över och blir borgerliga soffliggare eller byter sida. Moderaterna, till skillnad från Folkpartiet, inser att alla borgerliga partier måste ha framgångar för att en borgerlig regering ska kunna sitta kvar.

Idag är SvD ledsen för att Hägglund är tillbaka i regleringsmissbruket. Och då inser jag att man inte riktigt förstått hur partiet fungerar. Sanna Rayman och PJ Anders Linder har egentligen bara önsketänkt, när man hoppats på KD som nya moderaterna 2.

Hägglund har en relativt trogen väljarbas på cirka 2%. Därutöver har han en grupp lättrörliga väljare som varierar mellan 2 och 8 %. Det är denna utfyllnad som gör att partiet klarar 4%-spärren, och bestämmer hur stort partiet blir i just detta val. 

Den här gruppen är rörlig och omsätts helt och hållet mellan valen. Det är alltså inte samma människor från val till val som fyller ut.

Den trogna gruppen om 2% är de strikt religösa, medan den rörliga gruppen är människor som när samma förhoppningar som ledarskribenterna på SvD; att KD är ett värdebaserat konservativt parti.

Hägglunds problem är att den trogna gruppen om 2% är i stark majoritet i partiets organisation. Ombud, riksdagsgruppen, kanslipersonal; Alla är de rekryterade på kyrkliga meriter. 

Hägglund måste flörta med allmänheten för att få in nya lättrörliga väljare och klara hem valresultatet, men tillåts inte att egentligen genomföra något av det. Det är just detta som skapar den dubbelmoral partiet har och det som gör att de allmänborgerliga väljare som lockas in som nya väljare, försvinner till nästa val. 

Men så länge partiet klarar sig över 4% är allt väl. Så länge som borgerglia ledarskribenter hoppas och säljer drömmen om ett icke-konfessionellt parti på högerkanten, så länge kan de religösa fortsätta att styra partiets politik.

Utspelet om alkoholskatten är bara en signal om att det som sades i almedalstalet inte har någon egentlig bäring. Det är en signal till de trogna 2% att ”det är fortsatt era frågor som gäller”. Allt annat är snömos för att få pressuppmärksamhet  och locka in 2% nya väljare, för att klara den klassiska 2+2.

Svartabörs-fest hela 2009 också

Svartabörs-festen fortsätter. Minst hela 2009.

SJ, som gynnar de små rackarna genom att erbjuda svartabörjs-hajarna subventionerade biljetter, har fortfarande inte vidtagit någonsomhelst åtgärd, och tänker inte heller göra det ”före sommaren”. Hajarna kan i lugn och ro fortsätta sin verksamhet hela 2009. 

Anledningen är enkel. SJ tjänar på svartabörshandeln. Den driver upp priserna, eftersom den manipulerar marknadskrafterna. Så fort hajarna köpt sina biljetter, 90 dagar innan avgång, påstås det vara brist på biljetter och därmed höjs priset. SJ låtsas ha ett system där tillgång och efterfrågan styr priset, men eftersom man i maskopi med svartabörs-hajarna ser till att tillgången på biljetter år låg, sticker priset snabbt iväg. 

Affärsmässigt är det lysande för hajarna. En biljet köps för 95 kronor och säljs 80 dagar senare med minst 300% vinst. Investeringen är dessutom helt riskfri, om man köper på attraktiva linjer som Stockholm-Göteborg.

Det finns ingen annan vara på någon marknad till någon risknivå som helst som ger en sådan avkastning.

 

Källa: SR , GP