Niklas Ekdal (DN) vidrör något som upptagit mina tankar de senaste dagarna. ”Den som söker skall finna”. Hela den (uteblivna) politiska processen i FRA-frågan skrämmer mig. Inte bara för politikernas nonchalans och okunnighet. Inte bara för att meddelarfriheten hotas. Det finns många tunga argument, men det som skrämmer mest är att vi i Sverige nu är på väg att skapa en egen terrorism. Allt på känt amerikanskt manér.
Skräm media/befolkningen med ett vagt hot. Peka ut en mycket löst definierad grupp som fiende. Förklara krig. Sedan sköter det sig själv.
För den generation (och då menar jag inte generation som i åldersklass) som har elektronisk kommunikation i blodet framstår den övervakning som nu blir laglig som en krigsförklaring. Och blir man angripen har man rätt att försvara sig. Eller åtminstone skydda sin livsstil.
FRA ska nu kopiera all trafik till ett hemligt övervakningsnät. Men det är inte på försvarets radioanstalt som landets skarpaste hjärnor finns. Det är inte ens säkert att de finns i ovan nämnda generation, men den kommer iallafall att använda sin tid, sin kunskap, sin energi och sin bandbredd till att hitta fantastiskt smarta sätt att dölja sin kommunikation och livsstil från FRA och det politiska etablissemanget. Och generationen kommer att vara snabbare, listigare och mer dedikerad än FRA. Varför tror ni inte att generationen kommer att kryptera sin trafik? På några minuter kan vi skydda vår kommunikation till en nivå som kostar miljarder att knäcka.
Hela argumentationen för att lagen skyddar personlig integritet bygger på att en automatisk bearbetning tar ut det som är värt att spana på och slänger resten. Hur gör den med krypterad trafik? FRA kan fortfarande se den krypterade trafiken men inte innehållet. Den berömda datoriserade sökordsfunktionen kommer inte att fungera. Då måste plötsligt FRA lagra all krypterad överföring. Det finns nämligen ingen dator som är tillräcklig snabb för att knäcka krypteringen i realtid. Men att lagra allt blir väl inte tillåtet i den nya lagen?
Nåväl, en ökad kryperad trafik över de nationella knutpunkterna ger FRA ”bevis” för att det finns intressant trafik som är värd att spana på av det som inte fastnar i nätet. Alltså är det fel på lagen och man kan då begära utökat mandat att lagra och bearbeta kommunikation som inte fastnat i sökordslogiken. Och ökade anslag för mer datakraft.
Och så kommer det att fortsätta. För varje vapen som FRA skaffar sig för att spana på ”fienden” kommer de kunniga i generationen att skapa motmedel. (Jag tänker inte skissa någon ytterligare riktning på utvecklingen eftersom FRA mfl redan övervakar bloggosfären)
Men visst, FRA kan kartlägga att krypterad kommunikation sker, mellan vem och när. Varför tror ni att generationen kommer att acceptera det? En annan skyddsmetod som redan är känd är TOR, som anonymiserar och går förbi filter genom att fördela trafiken över världen. Många använder redan tekniken för att hjälpa människor i länder internet censureras. Vi trodde kanske aldrig att situationen skulle bli den omvända, men nu kommer svenskar att köra systemet för att slippa FRAs signalspaning. Med lite hjälp av vänner ute i världen kommer min kommunikation på nätet att splittras upp på hundratals ip-adresser.
Och kan man inte kan sätta samma just mina datapaket igen, så kan man inte heller knäcka krypteringen. Om mina datapaket dyker upp på 100 ställen blir det också lite svårt att registrera vem jag kommunicerar med. Så FRA behöver på nytt gå till regeringen med en begäran om att få ”signalspana” på de dolda krypterade nätverken, dvs hacka sig in i dem. Där får vi då ytterligare eskalering av kriget mellan myndigheterna och data-generationen.
I de nya skyddade nätverk kommer det såklart att finnas brottslingar, precis som i vanliga livet. Nätverken byggs och används av vanliga svenssons som vill skydda sig mot staten, men funktionen är naturligtvis alldeles för bra för att kriminella ska hålla sig borta. Det har redan skett data-brottslighet i sk darknets och det kommer att öka när nätverken blir fler och fler. Och det är inte svårt att se hur resonemanget kommer att gå i svenska myndigheter. Kan vi inte spana på, finna och straffa den som är brottslig, går vi på den som tillhandahåller ”verktyget för brottslighet” dvs det skyddade nätverket.
I nästa steg ser vi nya masstillslag och beslag av datorer. Kanske samtliga datorer som står hos PRQ? Eller vågar man sig på en större spelare nu? Crystone, FS-data, Telia?
Och blir det verkligen svenska myndigheter som agerar? FRA är kanske mer kompetent än de myndigheter som hittills fört krig mot fildelning, men erfarenheten är att myndigheterna inte klarar de tekniska utmaningarna. I fildelningsfrågan är det amerikanska ekonomiska intressen som driver spaningen frammåt. Vem blir det i kriget mot ”de svenska terroristerna”?
När staten är den som beter sig som en rättshaverist kommer många upprörda känslor i svängning hos många medborgare. Med övervakning, misstänkliggörande, slumpmässiga tillslag, godtycklighet i rättsmaskineriet skapas en fantastiskt fin grogrund för radikala reaktioner.
Frågan är inte om det skapas svenska terrorister. Frågan är hur många gånger svensk regering kan eskalera kriget mot en generation de inte förstår, innan någon svarar med våld. Om ni kallar oss terrorister, om ni övervakar oss som terrorister, om ni tvingar oss att skydda oss som om vi vore terrorister; Tja, då kanske vi är terrorister.
Jag tvivlar på att FRA-lagen är bra. Till något.
