MP vs PP

Rick Falkvinge gör det tydligt varför gammelpartier inte kan och aldrig kommer att vara lika bra alternativ för den som har medborgarrättsfrågor högst.

Maria Ferm och Jakop Dalunde (båda MP) passar på att skriva en drös kommentarer till artikeln om att MP är minst lika bra, troligen bättre, på att skapa förändring, trots att man inte har integritet och medborgarrätt som viktigaste fråga. MP är skickliga förhandlare och klarar att driva många olika frågor parallellt enligt Ferm, och Dalunde går så långt som att säga att: ”När det gäller medborgarrätt och integritet så har vi [MP och PP] samma linje.”

Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur fel resonemanget är, men istället tror jag att rubriken på Ferms och Dalundes motion till de grönas stämma säger det mesta

Grön Ungdom: Prioritera integritet och queerfeminism

Notera!

MP har inte integritet och medborgarrätt ens på sin prioritetslista idag. Grön ungdom motionerar om att sätta det som nummer 2, någon gång i framtiden. Och inte ens i den motionen klarar man att prioritera (!) utan samkör integritet med queerfeminism.

Goddag, yxskaft. 

Ferm skriver förresten bara att de gröna bör prioritera integritet, när hon marknadsför motionen på sin blogg. Hon kanske själv inte riktigt tror på att den får gehör. Det gick ju inget vidare för centerns ungdomsförbund nyligen.

Uppdatering:

Länken från Ferms blogg, som jag återger ovan, hänvisar till ett pressmeddelande som återger huvuddragen i två motioner. Motionstexterna ska enligt uppgift vara åtskilda, dvs stämman ges möjlighet att rösta separat om frågorna. 

Epic Win?

Först ignorerar de dig.

Sedan förlöjligar de dig.

Sedan angriper de dig.

Sedan vinner du.

Ska myndigheter opinionsbilda?

Man ska kanske inte påstå att det är tryck i frågan, men: I Svd har viss debatt funnits. Enligt min humla betvivlar lämpligheten i FRAs mediautspel. Svt berör också frågan som hastigast igår och piratpartiet får en chans att utveckla.

Som ofta lyfts det ekonomiska argumentet fram.

De har inte mandat, att för skattebetalarnas pengar, försöka övertyga allmänheten att deras uppdrag behövs. (Rick Falkvinge, ur Rapport)

Jag skulle vilja att ideologiska argument syntes oftare. En diskussion kring rollfördelningen. Kring syftet och meningen med myndigheter och ämbetsmän. För en sådan argumentation är egentligen starkare än att bara ifrågasätta användandet av skattepengar. Det ekonomiska argumentet håller bara om myndigheten i strid med sina direktiv sysslar med opinionsbildning. Men ofta lämnar politikerna i uppdrag till myndigheten att även opinionsbilda och då skulle det vara tjänstefel att inte göra det.

Men varför är det ett problem med myndigheter som opinionsbildar? Inte ens journalister (vars uppdrag är att granska statsmakten) verkar ifrågasätta:

Men FRA vet ju bäst själva vad de gör och vad de behöver, är det inte bra att de informerar om det? (Okänd journalist, Svt)

Om en myndighet ska opinionsbilda måste den vara politiskt medveten.

Vårt system bygger på att stat och förvaltning är separerade. Rollerna är olika, vilkoren är olika. Tjänstemännen tillsätts efter ”förtjänst och skicklighet” och åtnjuter normala anställningsvilkor. Politiker tillsätts i allmänna val, förhoppningsvis utifrån värderingar och ideologi, och saknar anställningstrygghet i traditionell mening.

Det finns en balanserad triangel mellan medborgare, tjänsteman och politiker. Tjänstemannen har kompetensen men inte åsikten. Politikerna har åsikterna men inte kompetensen. Politikern har beslutsmakten, men bara om hennes åsikter stämmer med medborgarens värderingar. Medborgaren har inte beslutsmakten, men makten att godtyckligt sparka politikern om handhavandet av beslutsmakten inte stämmer med värderingarna.

De tre balanserar varandra genom ömsesidigt behov.

Därför är det ett hot mot demokratin när den ena tar den andres roll. Speciellt farligt är det om tjänstemannen blir politisk, eftersom det berövar medborgaren rätten till utvärdering av åsikter och beslut. Med politiskt medvetna tjänstemän och myndigheter kommer de allmänna valen i förlängningen att bli meningslösa. Det spelar ingen roll vilka ideologier som tilltalar väljarna om beslutsmakten är förflyttad till politiserade tjänstemän som inte kan avsättas.

Om en myndighet ska opinionsbilda måste den vara politiskt medveten. En politiskt medveten organisation skaffar sig åsikter om lösningarna. När utförandemakten och åsikterna finns på samma ställe, förlorar medborgaren sin makt.

Politiskt medvetna myndigheter dödar demokratin. Att försvarsminister Tolgfors lämnar Ingvar Åkesson ensam är alltså mer än bara uselt politiskt ledarskap.

FRA: Vad som egentligen menas med ”Yttre hot”

Nu börjar det bli mer tydligt vad ”yttre hot” betyder. DN redovisar centerpartiets försök att kontrollera och stoppa yttrandefrihet på webben. Vissa blogg-uttalande faller inte på läppen, varför centern går till bloggarens arbetsgivare i ett försök att censurera inlägget.

Centern fortsätter sitt korståg mot frihet, med Maud som den största gubben i hela gubbcentern. Jag skäms, å era vägnar. Eftersom ni inte själva har förstånd till det.