En påminnelse om var lojaliteten ska ligga

I Svd får vi en påminnelse om var lojaliteten ska ligga. I den statliga nämnd som ska övervaka den statliga myndigheten FRA, när den spanar på uppdrag av regeringskansliet, ska man vara lojal mot staten. Tro aldrig att de som ska övervaka övervakarna har någon annat på agendan än att skydda uppdragsgivarna.

Mr Reinfeldt! Disconnect that cable!

Käre Fredrik!

Är budskapet tillräckligt tydligt?

Ja, piratpartiet har ett löjligt namn. 

Ja, piratpartiet saknar ett heltäckande EU-program.

214 357 människor var beredda att trots all skrämselpropaganda ge piratpartiet sin röst. Det är fler än som lockades av en del av dina regeringskompisar.

Vad tror du det betyder, när ett sådant parti plockar av dig många av dina väljare under 40? 

Vad tror du det innebär för regeringsmakten när liberala unga går från centern till miljöpartiet?

Sluta bygga på Bodström-Ask-samhället. Dra ut avlyssningskablarna och stäng av spårningen av våra mobiler . Eller lämna plats för vänstern. För nu ska vi ha tillbaka friheten från staten.

FRA: 15 punkter för integritet. Jaha.

Vågar man hoppas? skriver Sanna Rayman på SvDs ledarblogg med anledning av förändringarna i FRA-lagen (Politikerbloggen listar tilläggen).

Tja. Vad ska man säga. Jo, jag håller med Sanna att tilläggen verkar bra, speciellt domstolsprövningen och att regleringen flyttas från förordningar till lag.

Det blir också lite svårare att komma åt FRA-shoppen, eftersom myndigheter och andra ”kunder” nu måste gå via regeringen eller försvaret. Men kom ihåg att, som sagts tidigare bl.a. av Bildt; Det är inte FRA som står för alla utbyten av FRA-informationen. Det betyder att andra svenska myndigheter har redan tidigare kunnat ”vidaresälja inköpta FRA-varor” efter egna behov, utan FRAs inblandning. Ingenting säger att den principen försvinner. Så FRA-shoppen är inte stängd, men skyltfönstret har blivit lite mindre.

Jaha. Då har vi alltså 15 tillägg som ska skydda personlig integritet. Det är väl bra?

Men den kvardröjande känslan är bara tomhet. Min regering är inte att lita på. Tolgfors har, utan att blinka, stirrat rakt in i kameran och sagt osanningar. Statsministern har helt obegripligen gjort frågan till en kabinettsfråga och drivit regeringen mot stupet. En politisk ledning som för några månader sedan satsade all sin marknadsföring på att övertyga om att FRA-lagen var perfekt, därefter lägger locket på och ignorerar sina egna partimedlemmar, har nu ”lärt sig att lyssna”?

Ändringarna som föreslås nu borde ha funnits med i ursprungsförlaget, utan att vi kärnväljare gjorde uppror. Varför måste vi gå ut på gator och torg i protestaktioner för att ni ska försvara grundläggande ideologiska värden? Vad är det vi har röstat på, egentligen?

Regeringen: Dålig taktik. Igen.

Det bärande elementet i regeringens media-taktik när det gäller att hantera kritik är att inte bemöta den. Jag har haft det på känn ett längre tag, men nu läcker det ut mer och mer från insidan. 

Ignorera frågorna bara, svara ingenting, och om ni verkligen måste svara, så svara något tekniskt. (Fredrik Reinfeldt)

Hur rådgivarna bakom Reinfeldt tänker är inte så svårt att gissa. ”Har man inget bra att säga, är det bäst att vara tyst”. Men problemet är att skutan läcker. Visst, i vissa lägen kan man ignorera ett problem till dess att media tröttnar och därmed klara sig undan, men vara-tyst-taktiken blir bara patetisk när den avslöjas på det här sättet. 

Ju längre Reinfeldt väntar med att desarmera FRA-frågan, desto sämre dager kommer han och regeringen att stå i. För just nu är det chicken-race mellan Fredrik Reinfeldt och Birgitta Ohlsson. Och det är inte Fredrik som har de bästa oddsen.

Hoppets demonstration

I går deltog jag i hoppets demonstration i Stockholm. Det var kallt, men i övrigt hoppfullt. Hoppfullt ur två perspektiv.

Dels band flera borgerliga riksdagsledamöter upp sig så hårt att de rimligtvis inte kan acceptera en kompromiss i FRA-frågan. Jag har hittills varit orolig att det varit strikt populistiska utspel. Att när lagen de-facto är klubbad, så är det enkelt att hålla den ideologiska fanan högt och försvara friheten. Att säga att man kämpar för att göra det bästa möjliga av situationen och stoppa in lite kosmetiska ändringar. 

Men flera ledamöter band nu upp sig så hårt till att tillsätta en parlamentarisk utredning, att det är ingenting annat än ett politiskt självmord att inte fullfölja. Det är för tidigt att ropa hej, många politiska pirutter kan fortfarande utföras, men det ingav i alla fall hopp.

 

Det kändes även hoppfullt ur ett annat perspektiv: att det finns en möjlighet att äkta liberala krafter får fäste i Folkpartiet. Jag känner så, eftersom talarna från fp, främst Cecilia Wikström och Birgitta Ohlsson, imponerade. Jag har tidigare inte värderat Birgitta Ohlsson speciellt högt, men dessa båda verkade tala med ideologins eld. I en regering där allt bara handlar om sosse-politik med en twist, är det förlösande när några ledamöter verkar hamna rätt. 

Det finns kanske en chans nu att personerna med liberal ideologi kan få ökat inflytande och makt i partiet som annars sätter likhetstecken mellan liberalism och förbud, kameraövervakning, disciplinstraff et.c.. Det är en lång väg, men de s.k. krav-liberalerna måste sopas ut ur folkpartiet. Johan Jakobsson må vara petad, men huserar fortfarande i kulisserna. Både i ande och i person. 

Det kommer att ta tid, och kommer troligen att kräva en valförlust och 4 år i opposition.

Hur kan jag tycka att det är hoppfullt? Därför att det är signalen att det i valet 2014 kan finnas ett borgerligt parti att rösta på. För 2010 kommer jag, och många andra kärnväljare, att för första gången någonsin i våra liv att lägga rösten utanför borgerligheten.

 

Andra: Onsdag

FRA: Samarbetar inte med diktaturer. Men tjena…

Carl Bildt förtydligar nu: FRA samarbetar inte med diktaturer.

Men tjena…

Att det är FRAs ”kunder”, och inte myndigheten FRA som gör själva utbytet av informationen, spelar väl absolut ingen som helst roll. Information som samlas av FRA kan hamna var som helst.

Det här var ett lågvattenmärke när det gäller regeringens uppfinningsrikedom kring att missbruka språket.

FRA: Dags att visa korten, centern

Så har det då bubblat färdigt i den interna arbetsgruppen i (c). Centern gör nu ett utspel om att FRA-lagen ska ändras och FRA ska inte få spana på svenskar.

Vafalls? Är det inte det som ni har hävdat hela tiden att FRA inte får göra? Nåväl. Vad är det för förändringar man föreslår? Jo, trafik som har sin startpunkt eller sin slutpunkt i Sverige ska undantas. Låter bra, och centertrogna skribenter är snabba på att få politiska poäng på att det är centern som nu kommit i mål. Men jag är nog lite mer luttrad och är än så länge skeptisk till utspelet. Jag ansluter mig till Marys och Mark Klambergs ståndpunkt. Är det spel för gallerierna eller finns det ett faktiskt praktiskt genomförbart förslag?

Jag uppmanar centern att visa sitt förslag offentligt. Hur ska ni urskilja transittrafik? Är det så att internetoperatörerna i alla fall ska kopiera in all trafik till ”samverkanspunterna” och sedan är det bara ett nytt filter som tar reda på ip-adressernas fysiska lokalisering? För i så fall har ni inte i sak förändrat någonting. Då är det fortfarande en och samma hemliga myndighet som ser och bearbetar all trafik. Då är det fortfarande massavlyssning. För att avsluta kapitlet med massavlyssning måste ni se till att det fysisk är omöjligt för den hemliga myndigheten att bereda sig tillgång till godtycklig datatrafik.

Det finns gott om tekniskt kunniga skribenter som mycket snabbt kan analysera en sådan teknisk lösning. Centern har nu möjlighet att få cred för sin lösning om den håller. Om den inte håller, kommer det inte att hjälpa att mörka den.

Politisk taktik: Toppstyra, förolämpa och skrämma

Metoden för regeringen att hantera besvärande mediala frågor, framförallt FRA-debaclet, blir allt tydligare en tvåkomponents-taktik. Motståndare till lagstiftningen, hur kunniga och pålästa de än är, ska förlöjligas och skrivas ner. Bilden som ska sättas är att motståndet kommer från okunniga och allmänt samhällskritiska individer. De som angriper lagen är inte bara dumma, de vill också Sverige illa. Och den som vill Sverige illa, har per automatik lägre credo. Klassisk amerikansk kampanj-taktik.

Parallellt med det ska de tveksamma övertygas om att regeringen är kompetent och ansvarsfull. Att det finns allvarliga hot som akut hotar din och min livsstil. Och när hotet är etablerat är det lätt att leda över tanken till att den som är bäst skickad att skydda stackars försvarslösa mig mot hotet är den som visat på hotet. Att den enda garantin för att inte apokalypsens fyra hästar ska släppas lösa är att behålla den sittande regeringen.

Även denna del av strategin är som hämtad från amerikanska förhållanden. Normalt kan man inte bara flytta en marknadsföringsstrategi så där över atlanten, men man hoppas kanske att just den här ska passa de svenska trygghets-narkomanerna.

Det senaste exemplet på taktikens användning är från Sten Tolgfors i debatt i SvD. Tolgfors missar nu inte ett tillfälle att koppla vilken oroshärd som helst i världen till FRA-lagen, och att applicera den här taktiken. Tolgfors är nu en levande parafras på Monica Gren. För att travestera SvDs ledarblogg ”Sent tåg = interpellation för Gren (s)”, så är snart vilken händelse som helst i omvärlden ett bra motiv till FRA-lagen. Med FRA-lagen hade antagligen Ara fått sitt ”välförtjänta” guld… 

 

På insidan av regeringspartierna råder samtidigt en kollektiv bunker-mentalitet. Moderaternas klassiska bunker verkar ha tagits upp av övriga partier, som glatt applicerar toppstyrning på sina egna medlemmar. Det är i Stockholm de klokaste hjärnorna finns och det enda problemet man ser i partihögkvarteren är att få de egna medlemmarna att förstå hur bra regeringen är.

Sålunda; Toppstyra, förolämpa och skrämma.

Problemet, kära regering, är att det är era egna sympatisörer ni förolämpar.

Åkesson: Första gången!

Ingvar Åkesson har nu för första gången, så vitt jag vet, faktiskt bemött kritiken. Hittills har det enbart varit lögner, halvsanningar, blandade äpplen och päron och andra taktiska drag för att slippa debatten.

Efter att Åkesson i sina chattar häromdagen ljugit och svarat ”Nej” på frågan om FRA får tillgång till all trafik, började även journalisterna lite försiktigt ifrågasätta den här mannens uttalanden. Som jag skrev häromdagen konstaterade SvD helt kallt att hans svar faktiskt var osant. 

Nu händer det unika; Åkesson replikerar och tvingas därmed att faktiskt besvara i sak en av de kritiserade detaljerna i FRAs (kommande) hantering av datatrafik. Inte oväntat låtsas han som att FRA fortfarande inte får tillgång till all data eftersom 

Ingvar Åkesson:…en datareduktion kommer att genomföras vid samverkanspunkterna, vilket innebär att huvuddelen av de levererade signalerna sållas bort. 

Nu är det ju FRA som utför sållningen (vilket Sanna Rayman mycket kvickt påpekar) och därmed har ju FRA tillgång till all data först, för att sedan göra sållningen. (Denna görs med 500 000 sökbegrepp, medan SAOL innehåller ca 125 000 ord som en liten jämförelse). 

Hur som helst, Ingvar Åkesson tvingas i alla fall indirekt erkänna att FRA kommer att ha tillgång till all data, och att det är precis som kritikerna säger - När kabeln är kopplad är det bara en knapptryckning bort att övervaka och avlyssna vem som helst hur som helst. 

Detta är en milstolpe. Kritiken är riktig och Ingvar Åkesson är inte sanningsenlig i sin mediakampanj. Nu gäller det att inte släppa taget.

Regeringen och FRA:Är allt bara taktik?

Statsministern är då äntligen ute på banan och kommenterar FRA-lagen.

Men inte blev det mycket tydligare. Göteborgs-Postens  ledare kommenterar i marginalen (endast i tryckta tidningen) att

Statsministern uttryckte sig i går i så sibyllinska ordalag att olika rapportörer redan tolkat honom på olika sätt. – Göteborgs-Posten 080808

Anledningen är att statsministerns uttalande är så oklara och oprecisa, att man inte vet om hans vilja att lyssna på något sätt kommer att följas av handling. Tidningen väljer dock att tro att detta är det första lilla steget och parafraserar Westerbergs ”de små stegens tyranni” med ”de små stegens reträtt”. 

Även Mina moderata karameller hoppas att detta är en signal om ändring och att det kommer mer i talet i Waxholm. Jag hoppas att Mary har rätt, men efter att ha läst SvD och Patrick Krasséns analys börjar jag fundera. 

Är det trots allt bara ett taktiskt utspel? Är det fingret-i-luften-politik? Handlar vändningen bara om att regeringens kommunikationsstrateger analyserat att affären håller på att skada regeringen? Det antyds, och jag är benägen att hålla med, att det är ren taktik som gör att Reinfeldt lyfter frågan nu. Det finns fortfarande inte ens en antydan till oro över kontrollstaten, han säger inte ett ord om att staten växer och tar för sig på medborgarens bekostnad. Allt är väl, vi kör på, men visst, vi ska lyssna lite.

Alltså, jag är glad om lagen förändras eller rivs upp, oavsett vilket skäl regeringen säger sig ha till det. Men jag hade önskat att en borgerlig regering, med det frihetsälskande partiet i ledningen, hade argumenterat ideologiskt. Jag vill kunna lita på min regering. Jag vill inte att mitt enda skydd mot kontrollstaten är att en kvällstidning kommer på att mailbomba riksdagen.

Varför känns det som att min egen regering gör allt för att lura mig?