Moralismen regerar

Göran Skytte presenterar en utsökt stilstude i moralistisk logik i sin kolumn i Svenska Dagbladet idag. Han propagerar för ökad övervakning och ökad registrering av integritetskränkande uppgifter och gör sig till sant moralistisk tolk för mörka krafter när han konstaterar att blodprovstester vid samtliga anställningsintervjuer är  ”Självklart och okontroversiellt, kan tyckas”.

Skytte blir däremot förvånad att tvångsmedel inte får tillgripas utan statuter, när en journalist i SvT påpekar att det idag inte får göras drogtester på anställda på rent godtycke. 

Som parentes kan också nämnas att Skytte är bekymrad för att ”folk sitter framför datorn och onanerar”, vilket underförstått är ett svårt moralistiskt brott, en sorts folksjukdom som behöver bekämpas. Vilket århundrade är den mannen ifrån?

Jag får ont i magen av att denna person har så stort inflytande i samhället, dels som kolumnist i SvD, dels som kändis-supporter till Kristdemokraterna.

Med moralismens perverterade syn på hur saker förhåller sig till varandra, komer han till slutsatsen att

Och som morfar till tre flickebarn är jag naturligtvis helt för att arbetsgivarna skall kunna kolla dem som skall arbeta med de små änglarna.

Lagom till anställningsintervjun ska alltså inte bara CV, referenser och vidimerade betyg lämnas, utan även utdrag ur brottsregistret och blod- och vävnadsprover. Allt naturligtvis ”frivlligt” fram till dess att Skytte och hans gäng får igenom att alla arbetsgivare kan samköra uppgifter med PKU-registret (och FRA och …och …<fyll i godtyckligt databasnamn som skapats i ”Bodström-Ask-samhället”>)

Med hjälp av detta kan nu arbetsgivaren sortera bort alla som av godtyckliga skäl bedöms som olämpliga att arbeta. Detta är Skytte alltså ”helt för”. 

Så när vi nu som arbetsgivare har tillgång till allas brottsregister, varför då bara undanta brottstyper som för dagen är moraliskt förkastliga? Visar inte mäniskor med fortkörningsböter prov på dåligt omdöme? Dagis-fröknar tar väl ut barnen i trafiken ibland och har de ingen respekt för hastighetsgränser så har de säkert ett skadligt inflytande på barnen.

När vi nu får tillgång till vävnadsprover, så har vi också tillgång till statistik över hur troligt det är att en person i framtiden ska få vissa sjukdomar. Inte kan vi väl i kommunen anställa personer som riskerar bli sjuka eller dö före 65? Det skulle kunna bli jättedyrt för oss i sjuklön? Bort med dem. Förresten, varför tar vi inte bort alla med kroniska sjukdomar? Alla med muskelmassa under normen? 

Skytte är ”helt för” att skapa ett utsorteringssamhälle, baserat på rent godtycke. För godtycke är moralismens lag. 

Nå, låt oss anta att ett av Skyttes barnbarn (en av de s.k. änglarna)  själv vid något tillfälle i livet funderar på att jobba. Är Skytte då av åsikten att hon ska testas och registreras? Nja, det framgår inte av texten uttryckligen, men av benämningen ”änglarna” kan man nog sluta sig till att Skytte, som den über-mensch han är, kan avgöra vem som måste drogtestas, DNA-kontrolleras och övervakas. (Vilka individer som är potentiella  onanister, och därmed farliga för samhället, kan säkert Skytte också avgöra.)

Att det skulle vara någon av änglarna som behöver testas är mindre troligt. Det är alltid någon annan som ska utsättas för integritetskränkningen, eftersom det är någon annan som utgör hotet, som förtjänar det. Sådan är moralismen. Har du inget att dölja har du inget att frukta. Sådan är moralismen. Och människorna som lyder under den har alltid uppfattningen att de själva är de som bäst kan bedöma och döma andra.

 

Sedan tidigare undviker jag DN, både för tidningens ålderdomliga inställning till nya medier och för tidningens svaga skara av opinionsskribenter (Lisa Bjurwald, tex).

Snälla SvD, rensa bland era kolunister, innan ni går samma öde till mötes!

Civilkuragelagen – Lag byggd på moral?

Flera andra har pekat ut en del praktiska problem. Jag delar i stort DNs analys; En bra idé som blir en dålig lag. I övrig finns en del överdrifter åt båda hållen.

De flesta debattörer utgår från praktiska problem. ”Ska man ange sambon som kör bil utan bälte?” Men är inte det största problemet att man inför moral som lag?

Svenska lagar är ofta väldefinierade och tydliga. Man kan som lekman läsa en lag och i huvudsak förstå både vad som är tillåtet / förbjudet och konsekvensen av ett brott. En svensk lag är ofta konstruerad med ett avsnitt om vem/vad/när lagen gäller, ett avsnitt om lagens regler och typfall och ett avsnitt om effekter av brott mot lagen.

Om jag säger upp en person för att jag inte gillar att han är långhårig och lyssnar på hårdrock, är det ett brott mot Lagen om anställningsskydd (LAS) §7. Den långhårige kommer att hävda ett ogiltigförklarande med hjälp av LAS §34, och jag kommer att få betala skadestånd enligt LAS §38. I slutändan kan jag med hjälp av LAS §39 köpa mig fri från anställningen. (§39 är så detaljerad att jag redan från dag 1 kan räkna ut kostnaden för mitt lagbrott.)

Jag kan överblicka regler och konsekvenser.

 

Lag byggd på moral öppnar för godtycke, populism och häxprocesser. De flesta blir nog så moralistiska när någon annan begått ett misstag. ”Visst är det synd om honom att han får leva i rullstol, men den djävla idioten körde för fort så det är inte mer än rätt”.

Vi bedömer alltid att vi själva är bättre än snittet, lite klokare, gör saker lite mer rätt än andra. Vi har normalt ingen inre konflikt över att upprepa floskler om att ”farten dödar” och själva köra 140. Fartkameror, vägbulor, 30-skyltar behövs för att andra kör för fort. När vi själva kör för fort är det motiverat och OK.

Vad som är ett moraliskt korrekt beteende tenderar att förändras. Dels över tiden, dels under grupptryck. Homosexualitet har på några årtionden gått från djupt omoraliskt till accepterat. Att anlita svart arbetskraft är omoraliskt om du blir påkommen och omskriven (och sitter i regeringen), medan det är OK så länge medelsvensson får hjälp med en krånglande dator.

Om lagar bygger på moral går det inte att överblicka varken tillämpningen av lagen eller konsekvensen av att bryta mot den. Med moraliska lagar kan man inte utläsa de direkta reglerna av lagtexten, utan man måste börja med att göra tolkningar. Man måste resonera i termer ”hur kommer mitt handlande att se ut i en allmän debatt, under grupptryck, kanske i ljuset av en framtida oförutsägbar händelse”.

Ännu värre; Överallt skapas det nu ”bevismaterial” över hur vi handlar. Vi filmas när vi rör oss i stadskärnan, vi registreras när vi surfar, ringer, sms:ar. Vi är på väg mot ett samhälle där varje persons beteende kartläggs och analyseras. När vi ska dömas efter moral, kommer ”bevismaterial” över vårt beteende att bli avgörande. Med en katalog över dina vanor kan det göras troligt att du tänkte på ett visst sätt i en viss situation. Ett moraliskt brott sker i tanken, inte i handlingen. Det kan sluta i rena häxprocesser.

 

Tillbaka till den långhårige hårdrockaren. Efter uppsägningen går det inte så bra för honom. Han börjar kröka, flickvännen lämnar honom och till sist hamnar han i en depression och tar livet av sig.

En övervakningskamera har fångat mig med ett diaboliskt leende. När kvällstidningarna publicerar den bilden tillsammans med en undersökning som visar att jag har varit aktiv på forumet ”Död åt hårdrocken.nu” exploderar debatten i indignation. Jag döms till livstids fängelse. Ja, i alla fall om LAS var en moraliskt byggd lag.

Osannolikt? Absolut! Men om lagstiftningen är byggd på moral, måste man ta hänsyn till även de mest osannolika händelseförlopp, eftersom det inte finns någon fixerad regel att följa.

Lagar byggda på moral finns i andra länder, t.ex. Saudiarabien. Skulle man säga sharia-lag, skulle det bli folkstorm. Hur kan Kristdemokraterna få lägga ett förslag om moralisk lagstiftning i Sverige utan att hela havet stormar? 

Bry sig om andra? Javisst! Lagstifta om moral? Alridg.