Statistik

SvD rapporterar om Som-institutets undersökning av trenderna i fildelning. Rubriken blir att centerpartiet har lägst andel fildelare.

Nu kan det ju vara så att man underlåter att redovisa den intressantaste variabeln i statistiken, nämligen åldersfördelningen. Att C och KD ”toppar” med minst fildelare beror helt enkelt på att man även toppar listan på äldre sympatisörer. Driver man frågor för sista-gångsväljaren så är kanske fri- och rättigheter på nätet inte så intressanta.

 

Andra skriver såhär.

Centern och yttrandefriheten

”Pressfrihet är, har vi fått höra, en gåva som icke får missbrukas. Vi hade trott, att den var en rättighet, som föregående generationer slagits hårt för, och som det ålåg deras arvtagare att hålla hårt på. Pressfrihet är en god sak i lugna och idylliska förhållanden. I stormiga tider är dess förefintlighet en fråga om liv och död”

Orden är inte mina utan publicisten Torgny Segerstedts, från 13 december 1939. De är nästan 70 år gamla men har fått ny aktualitet. Bakgrunden till citatet är de inskränkningar som den tillträdande regeringen ville göra i pressfriheten 1939. Pådrivande i frågan var bondeförbundet (som centerpartiet hette före 1957) som ville skapa kontroll över och censurera svensk press. 

Efter initiativ av justitieminister K G Westman (Bondeförbundet/Centerpartiet) skulle den svenska samlingsregeringen vidta åtgärder för att ”förebygga sådana missbruk mot tryckfriheten som med hänsyn till rådande allvarliga förhållande äro uppenbart skadliga för riket”.

Centerpartiet vill då skapa maktmedel som kunde tysta röster i media som inte uttryckte den officiella uppfattningen. Torgny Segerstedt var uttalat antinazist. Justitieminister K G Westman (c) var i det dolda antisemit. Makten utövades både som ren censur, genom att beslagta tidningsutgåvor, och som självcensur där den statliga Informationsstyrelsen ”hjälpte” publicister med diskussioner kring vad som fick tryckas.

Segerstedts tidning beslagtogs av svensk regering 8 gånger. Anledningarna var bl.a. att tidningen avslöjade att transiteringen av tyska soldater genom Sverige var mer omfattande än vad regeringen hade sagt. En annan artikel som motiverade beslag var när tidningen kritiserade att det neutrala Sveriges ÖB mottog en tysk militärorden mitt under brinnande krig. 

Centerpartiet hade en god allierad i den socialdemokratiska pressen för sin hårda linje mot tryckfriheten. 27 juli 1940 skrev Allan Vought, chefredaktör på Arbetet (numera nedlagd socialdemokratisk tidning) att

”Vi har ingen rätt att betvivla ärlighten i den tyska ambitionen att skapa ett bättre europa”

 

Har historien lärt oss något?

Anders Johnsson skriver i boken ”Personligheten och hjordinstinkten, Ett porträtt av Torgny Segerstedt” (där citaten är hämtade från. Köp den ISBN 9170296022 och lär dig lite om en modig liberal opinionsbildare ) att

K G Westman och Christian Günter hade fört in Sverige på ett sluttande plan, där regeringen gentemot Tyskland tog på sig ett ansvar för vad tidningarna skrev. När kriget började lida mot sitt slut insåg allt fler det olyckliga i detta. Och innan kriget var över hade en politisk process inletts som skulle göra det omöjligt att i framtiden upprepa den repressiva presspolitiken.

 

Ser vi en start på repressiv presspolitik mot bloggosfären nu? Behåll centerpartiet i texten ovan, men byt ut pressfrihet mot yttrandefrihet på nätet. I historiens ljus, hur ser centerpartiets försök att tysta bloggare ut nu? Tryckta medier är skyddade mot statens åsiktskontroll, men är bloggare nu i farozonen? För 70 år sedan var det OK att beslagta en tryckt tidning för att den avslöjade att regeringen ljög för sitt folk. I dag får inte en redaktör skriva på nätet om sina känslor om riksdagsledamöter som ljugit om sin ståndpunkt i en ideologiskt viktig fråga?

Byt ut ”tyska ambitionen” mot något annat land som vill sätta världsagendan och påverka svenska beslut. Eller dra andra paralleller. Tolka, reflektera, fundera.

Fundera gärna över varför det är så otroligt viktigt att våga ifrågasätta, att våga tycka, att våga yttra sig. 

De svenska bloggarna har inte alltid rätt i det som skrivs. Men de har alltid rätt att skriva. Glöm aldrig det, centerpartiet.

 

 

FRA: Vad som egentligen menas med ”Yttre hot”

Nu börjar det bli mer tydligt vad ”yttre hot” betyder. DN redovisar centerpartiets försök att kontrollera och stoppa yttrandefrihet på webben. Vissa blogg-uttalande faller inte på läppen, varför centern går till bloggarens arbetsgivare i ett försök att censurera inlägget.

Centern fortsätter sitt korståg mot frihet, med Maud som den största gubben i hela gubbcentern. Jag skäms, å era vägnar. Eftersom ni inte själva har förstånd till det.

Liberalerna har lämnat byggnaden, del 1

De senaste dagarna har många uttryck ilska och besvikelse över hur borgerliga politker tycks ha tappat alla liberala värdefrågor över en natt. Individens frihet mot staten. Yttrandefrihet. Demokrati.  Ord som bär tunga principiella värden. Som egentligen inte ska gå att bända eller tolka om.

I själva verket har förändringen skett över en lång tid. Ta det parti som har känt sig tvungen att komplettera sitt namn med ordet ”Liberalerna”.

 

(inom parantes – När jag var liten fanns det en jätte-häftig cykel som alla grabbar ville ha. Den såg snabb ut, var gul med sportiga klistermärken och den hade det tuffaste namnet av de alla: GX-2000. Alla pratade om GX-2000, alla ville flyga fram på en GX-2000. Endast med en GX-2000 kunde man göra de häftigaste sladdarna, hoppa över de högsta skumpen. Den som hade en GX-2000 var lite bättre, lite tuffare, lite häftigare än alla andra.

Mina föräldrar köpte en 3-växlad grön Crescent till mig, och jag lärde mig med tiden att genomskåda marknadsföring. Om tillverkaren känner sig tvungen att i namnet påstå en egenskap, så är det antagligen precis det som prylen inte är. Soffan ”Snygg” är egentligen omodern, tröjan ”Skön” kliar och cykeln GX-2000 är ett sagolikt skrotbygge av överskottsdelar med en yta av svart-vita racing-dekaler)

 

Folkpartiet är GX-2000.

Ett parti med rötter i liberala tankar. Ett parti vars handlingar under lång tid visat vad de står för. Men 1990 gör partiet ett namnbyte till ”Folkpartiet Liberalerna”. Det blir viktigt att i namnet vara liberala. Men inte i handlingar?

1991-1994 är folkpartiet i regeringsställning. En fråga (som startade redan i  valrörelsen 1976) och som Folkpartiet bar som sin var ”Fri radio och TV”. Det fanns starka kopplingar mellan enskilda folkpartister och piratverksamhet i radio. Många människor med liberala åsikter bröt den dåvarande lagen genom att köpa elektronik-komponenter. (Ja, det var alltså olagligt att inneha sådana elektronik-komponenter som kunde byggas till en radiosändare på FM-bandet, t.ex transistorn BLY87A.) För många liberaler var drömmen att öppna fri radio för människor att använda för sin yttrandefrihet. Tekniken var känd och enkel. Unga människor kunde på ett par kvällar löda ihop en radiosändare och föra ut sina åsikter till alla inom ett par mils radie.

Men väl i regeringsställning visar sig Folkpartiet inte alls vara så liberalt. Nu byts åsikten ”Fri radio” till ”Strikt reglerad radio”.  Ett riktigt dåligt lagförslag klubbas igenom: Statens monopol bryts visserligen, men någon radio i händerna på medborgaren blir det inte. Samtliga svenska ”fria” radiokanaler ägs idag av gammelmedia eller utländska mediakoncerner. Monopolet bröts upp till ett oligopol. Men någon fri radio blev det inte.

Känns gången igen? Känner du till någon liknande händelse där en teknik för kommunikation och yttrandefrihet finns i händerna på folket och kanske speciellt de unga? En teknik som med ”liberala” beslut vrids ur händerna på folket?

Den 18 juli 2008 beslutade ”liberala” krafter, bl.a. ledamöterna i Folkpartiet ”GX-2000″ Liberalerna att övervaka den kommunikation som fallit staten ur händerna. Uttryckt med nysvenska: Vi är för yttrandefrihet, dvs allt du säger kommer att lagras och användas mot dig.

 

Christian Engström skriver förresten om liberal hjälte. Även om jag uppskattar denna enda nej-röst tvivlar jag på om hjälte är rätt benämning.