2+2 procent

SvD har under senaste tiden pratat en del om hur KD skulle kunna omprofilera sig och gå fritt från 4%-spärren. Idén är att fylla upp i det tomrum som moderaterna lämnat efter sig, i färden mot de nya moderaterna (dvs en position som motsvarar de gamla socialdemokraterna).

I det är i det perspektivet man ska se idén. Moderata opinoionsbildare är naturligtvis bekymrade över att det finns en väljargrupp som numera är mer eller mindre partilösa. En hel del av dessa dyker naturligtvis upp i FPs valframgång, medan en del av dem slår över och blir borgerliga soffliggare eller byter sida. Moderaterna, till skillnad från Folkpartiet, inser att alla borgerliga partier måste ha framgångar för att en borgerlig regering ska kunna sitta kvar.

Idag är SvD ledsen för att Hägglund är tillbaka i regleringsmissbruket. Och då inser jag att man inte riktigt förstått hur partiet fungerar. Sanna Rayman och PJ Anders Linder har egentligen bara önsketänkt, när man hoppats på KD som nya moderaterna 2.

Hägglund har en relativt trogen väljarbas på cirka 2%. Därutöver har han en grupp lättrörliga väljare som varierar mellan 2 och 8 %. Det är denna utfyllnad som gör att partiet klarar 4%-spärren, och bestämmer hur stort partiet blir i just detta val. 

Den här gruppen är rörlig och omsätts helt och hållet mellan valen. Det är alltså inte samma människor från val till val som fyller ut.

Den trogna gruppen om 2% är de strikt religösa, medan den rörliga gruppen är människor som när samma förhoppningar som ledarskribenterna på SvD; att KD är ett värdebaserat konservativt parti.

Hägglunds problem är att den trogna gruppen om 2% är i stark majoritet i partiets organisation. Ombud, riksdagsgruppen, kanslipersonal; Alla är de rekryterade på kyrkliga meriter. 

Hägglund måste flörta med allmänheten för att få in nya lättrörliga väljare och klara hem valresultatet, men tillåts inte att egentligen genomföra något av det. Det är just detta som skapar den dubbelmoral partiet har och det som gör att de allmänborgerliga väljare som lockas in som nya väljare, försvinner till nästa val. 

Men så länge partiet klarar sig över 4% är allt väl. Så länge som borgerglia ledarskribenter hoppas och säljer drömmen om ett icke-konfessionellt parti på högerkanten, så länge kan de religösa fortsätta att styra partiets politik.

Utspelet om alkoholskatten är bara en signal om att det som sades i almedalstalet inte har någon egentlig bäring. Det är en signal till de trogna 2% att ”det är fortsatt era frågor som gäller”. Allt annat är snömos för att få pressuppmärksamhet  och locka in 2% nya väljare, för att klara den klassiska 2+2.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s